Var en tid sen jag skrev här inne.

Har inte mått så bra den sista tiden.

För några v sedan började jag få smärtattacker.

Smärtan sitter i mellangärdet. Har molande värk hela tiden, och så emellanåt kommer det en attack och smärtan tilltar så jag önskar nån kunde klubba ner mig så jag slapp den hemska smärtan.

Var på vc och dr kollade bara socker, sänkan och hb med ett stick i fingret.

Han sa att det är inget fel på mig. Att jag får bita ihop och stå ut med smärtorna.

Enda felet han kunde komma på var kopplingen efter open.

( sänkan var lite förhöjd )

Dagen efter ringde jag dom som opade mig och hennes råd var att jag skulle åka in till akuten.

För det är inte normalt att få så här ont.

Jag åkte in till akuten och mamma följde med.

Kom in ganska snabbt och fick träffa en dr.

Han kände på magen och frågade lite frågor.

Sen gick han iväg några minuter.

När han kom tillbaka så sa han att han pratat med en kirurg dr och dom hade beslutat att jag måste läggas in och observeras och se om dom hittar felet.

Flyttade över till ett rum på andra sidan akuten som var på kirurgsidan.

Där kom en annan dr och kände på magen och förklarade att dom vill observera mig några dagar.

Och att dom skulle sätta dropp för det hade gått många timmar sen jag ätit. Började känna av det ganska mycket  

En manlig sjuksköterska kom in och skulle sätta det.

Och gnällde att han inte fattade VARFÖR det var så bråttom med dropp.

Jag påpekade för han att jag var GBP-opad OCH gravid och det hade gått många timmar sen jag åt. 

Då sa han att jag klarade mig ännu längre, för jag är ju ung!!!!!!!!!!!!!!

Men hallå........ Vad ska han lägga sig i om dr anser att jag måste ha det...

Fick iaf mitt dropp under en massa gnällande och sura miner från hans håll

Låg inne från fredag-onsdag.

Dom kunde inte röntga för det är farligt för lillan.

Och dom ville inte göra titthål och kolla, för då kanske hon blir stressad och startar förlossningen.

Så dom var ganska handfallna åt mitt tillstånd.

På måndagen gjorde dom ett ultraljud för att kolla gallan och se om där var några stenar.

Men icke... Där var allting bra.

Så till slut blev jag utskriven. Och vet fortfarande inte vad felet är.

Äter smärtstillande dagligen för att klara vardagen någorlunda.

Men attackerna kommer fortfarande och är väldigt kraftiga i styrka.

Dom sa att blir det värre så var jag välkommen tillbaka, men vad hjälper det att ligga där?

Kan lika gärna vara hemma med familjen... 

Magen växer för fullt och lillan blir större och starkare för var dag som går.

Hon är väldigt aktiv och sparkar samt snurrar jättemycket.

Och jag tror hon blir ett litet matvrak. Det blir full rulle i magen varje gång jag äter  

  Mammas lilla älskling  

Idag ska jag, maken och lilleman på bröllop.

Ser verkligen fram emot det.

Ska ta på mig en jättefin klänning som jag bara har använt en gång.

Älskar verkligen den klänningen  

För en gångs skull kan jag gå på en högtid och känna mig fin

Nej, nu ska jag äta upp mitt mellanmål...

Tar ju en stund att få i sig   

 Kram på er alla